Korgar, krukor och kryddor!

Har ni också läst böckerna om "Kråke"? Om ni har en femåring i huset vet ni nog vad jag svamlar om så här fram på nattkröken. En av böckerna heter "Kråkes bokstavsdagar" och där får olika dagar namn efter en bokstav som man sedan letar upp saker på.

I Etiopien är det nog alltid "K-dagen". Vart man sig vänder så börjar sakerna på just "K" tycks det mig. Korgar, krukor, kryddor och keramik. Kaffe, kvastar, krokodiler och kyrkor... Härliga och mustiga ord som det andas, doftar och ryker om.

Ja, jag vet att jag överdriver något och dessutom heter det ju något annat på amharinja, som kaffe - bonna. Själv har jag bidragit till språkets berikande här genom att lära ut ord som "kanelbulle, kladdkaka, kärleksmums och köttbullar". Nu i jultid kan det bli fler! (Får kanske byta bokstav då eftersom jag inte kommer på något annat än knäck just nu...)

Vår hundvalp Våfflan

Wilson och Gloria med vår lilla hundvalp "Våfflan". Som ni ser har det gått lite tid mellan bilderna... Hon är ettrig, busig, som ju valpar är och ska vara. Får dock se hur mycket hon duger till att vakta framöver. I dag reste hon ragg och morrade hotfullt när en elarbetare klättrade upp i en stolpe utanför muren... Aporna blir hon mest förvånad över, springer efter dem, men de bryr sig inte något nämvärt.

Avskedsvecka...

I går reste vår kära AnnaKarin från oss, efter nära 3 månader här. Otroligt vad fort tiden går och otroligt vad tomt det blev! Senaste veckan har därför varit mycket hektiskt med avskedskalas i alla möjliga former och varianter. Dels i de olika grupperna hon deltagit i och dels genom att vi varit hembjudna till flera vänner. Dessutom hade vi avskedskalas, både planerat och mer spontant, i vårt hem både tordag och fredag kväll. Tårarna har sprutat och man skulle kunna tro att hon varit här i minst 3 år, och inte 3 månader. Hon har verkligen kommit nära människor, deltagit i det mesta av det vi gjort och berikat hantverksarbetet genom att lära ut tygtryck och "bananbladskonst". Det har varit jätteinspirerande för dessa grupper att börja med något nytt.

Under veckan har Solomon undervisat på bibelskolan i Loke, knappt 13 km, utanför Awassa. Det har varit givande dagar. De flesta av studenterna kommer från landsbygden, varav en del pratar mycket dålig amharinja. Så det var en utmaning, men mycket givande sådan. Att få vara med och träna dessa blivande evangelister och pastorer är en härlig förmån. Två punkteringar blev resultatet av dessa dagar också eftersom vägen är som den är...

Vardagsliv i Awassa!

Jag har fått frågan hur en ”vanlig dag” ser ut hos oss här i Awassa. Inte en dag är den andra lik och inte en dag blir heller som man tänkt eller planerat. Ofta är detta positivt och inspirerande och man slås av hur flexibelt livet kan vara. I nästa stund är det oerhört frustrerande. Men, om jag får vara lite jordnära och hålla mig hemmavid kan jag i stora drag beskriva det där som vi ändå gör varje dag, nästan. Håll till godo!

Kl 07 ringer klockan – dock blir det alltid framåt 07.15 innan vi masat oss upp och satt i gång de morgonbestyr vi alla har världen över... Och matsäck till barnen!! Barnen äter medhavd lunch, och eftersom maten inte förvaras i kylskåp eller värms upp får man anpassa sig. Fantasin har ju som ni vet inga gränser och barnen verkar äta med god aptit – men, tips mottages tacksamt!

När Solomon kört barnen till förskolan startar han upp arbetet på Solmarcs. Jag plockar och grejar hemma för att bana väg för Debre, vår hemhjälp som kommer vid 9. Vissa dagar går hon först till marknaden och landar sedan hemma i vårt kök med stora dammiga och prunkande korgar med frukt, grönsaker, kött… Sedan börjar hon dona. Hon är verkligen en fantastisk hjälp för oss i hushållet och passionsfruktjuicen hon gör är oslagbar!

Mina dagar ser olika ut. Jag tar lektioner i amharinja, deltar i hantverksgrupper för hivsmittade och en mammagrupp, som jag tidigare berättat om. I övrigt handlar arbetet om individuella kontakter för stöd och rådgivning, samt volontärarbetet som ska starta upp nu. Mycket arbete är också att förbereda och översätta material för träning och undervisning.

När barnen kommer hem fikar vi på altanen. Vi njuter av pelargonerna och bouganvillan som prunkar över murarna. Wilson, som älskar fåglar, sitter på första parkett och har gärna sin fågelbok med sig. Han är på helt rätt plats i detta land med oräkneligt antal fåglar i varierande storlek och kulör. Allt från små, små röda och gröna disneyfåglar till enorma storkar och örnar kan man se om man sitter på vår veranda.

Därefter tar leken vid i olika varianter och efter att vi ätit på kvällen framåt 19 tar det vid med kvällsbestyr, aftonbön och nattning i lååånga banor. Känns detta måhända igen? Så nog har vi våra rutiner och vanor – även här!

1-års kalas!

Nu börjar barnen i vår mammagrupp att röra sig allt mer frimodigt. De kryper runt, reser sig upp, drar runt med saker och... bevare oss väl... de tar från varandra också! Några börjar till och med försöka gå runt med hjälp av stöd... Hmm... Detta leder till vissa besvär eftersom vi rostar kaffet över eld mitt på golvet och det är oerhört smutsigt och dammigt runt omkring de nyinköpta plastmattorna vi har. Vi är alla lite överraskade och inte minst mammorna! De uppskattar inte alltid sina barns fantastiska framsteg som de borde och vill ju dricka upp sin kopp och prata i lugn och ro... Känns det måhända igen?

I onsdags ställde vi dock till med kalas eftersom två av flickorna fyllt 1 år.
1-årsdagen är mycket stor och speciell i Etiopien, men för dessa barn hade det nog vare sig sjungits eller hurrats. Att födas av en mamma som inte har någon framtid är inte värt att gratulera och att sedan uppnå 1-årsdagen är snarare en belastning än glädje enligt många av de "krösamajor" som kantrar vägen.

Men, vilken bedrift! Att utan någon realistisk möjlighet, kanske mot både vilja och önskan ändå ta hand om sitt barn och föra det fram till 1-årsdagen, är inte det oerhört stort och verkligen värt en fest - både för barnet och mamman?!

Vi ser fram emot flera sådana härliga tillställningar!

Välbesökt konferens med svensk talare!

Under helgen som gick var det en stor konferens här i Awassa. Pastor Tommy Lilja, från Sölvesborg i Sverige talade. På förmiddagarna undervisade han pastorer och ledare och på eftermiddag/kväll hölls det möten på en stor öppen plats i Awassa. Det unika med konferensen var att den anordnades av samtliga Hiwot Berhan kyrkor här tillsammans. De är 10 stycken och har sammanlagt omkring 12 000 medlemmar.

Konferensen var välbesökt och det "gick inte att räkna dem alla". Det var mäktigt att stå tillsammans med tusentals människor och prisa Gud och visa hela staden att vi är många, många som tror på Jesus. Uppskattningsvis 500 personer kom till tro under de tre kvällarna, och många upplevde helanden i sina kroppar. Efter mötena fanns personer beredda att ta hand om dem som kommit till tro för att knyta kontakt och välkomna dem till en församling att gå till. Helgen betydde ett enormt genombrott för samtliga kristna i staden och glädjen i Gud förökades för oss alla.

Bereden väg...

Vi är i adventstid och när mörkret lägrar sig på kvällen och vi tänder våra adventsljus i fönstret kan man känna stämningen. Pepparkaksbak med barnen en kväll förhöjde det hela! Pappa har lovat skicka saffran, så närmaste veckan kommer vi att komplettera det hela ytterligare. Annars är det inget som spontant påminner om advent och jul här när solen steker om dagarna och värmen tilltar. Dock är eftermiddagarna och kvällarna helt ljuvliga.

När allt som brukar vara runt omkring inte finns där, blir det tydligt vad kärnan är och beslutet att fira jul blir därför viktigt. Det går inte att "hänga med av bara farten" eftersom ingen annan firar jul här nu i december. Vi får låta andra saker är lukter, smaker och stämningar styra det vi ska uppleva. Att än en gång få fira vår Frälsares födelse är stort - och att få dela det med andra syskon, som förknippar Honom med andra attribut än vi, är en gåva! Barnen behöver också få vara med om att vänta på Honom och fira Jesu födelse!

Sedan, en vecka in i januari börjar den etiopiska julen, så då blir det "jul igen". Inga problem var man ska tillbringa julen alltså, på vår jul - hemma hos oss, på er jul- hemma hos er!

Dock är jag oerhört tacksam för vänner som tagit med mandelmassa, anjovis och sill som möjliggör den krydda som det ändå är med en och annan maträtt... Vi får också svenskar på besök och det kommer att betyda mycket för oss!

Volontärutbildningen - ett mönsterbrott!

Våra två helgkurser för blivande volontärer i församlingen, med inriktning att arbeta med hivsmittade och aidssjuka, blev verkligen kanonbra! Ett mönsterbrott eftersom det är något nytt att man går en utbildning utan att få ersättning för det samt sedan även ställa sig till förfogande i arbete som inte avlönas. Dagarna förflöt snabbt och alla var aktiva och engagerade i undervisningen. Ämnen som täcktes in var sjukdom ochhälsa, hygien och nutriotion, familjesystem, counselling, sorg och kris, home based care och bibelstudier utifrån detta tema. All undervisningvar bibelförankrad och pekade på vårt ansvar som kristna att gå ut och vinna de förlorade och vårda dem. Första helgen undervisade jag och Anita Fållsten och under andra helgen kom Kazala och Elzabeth från Kazalaprojektet i Addis Abeba, ner och undervisade. Det var oerhört att få lyssna till dem som under omkring 20 år arbetat med liknande saker. Det som blev tydligt är att allt börjar i det lilla, i liten skala, med ett tilltal, en person som går ut...

Utbildningen blev väl genomförd och lyckad - men, det är nu arbetet börjar på riktigt!! Jag ser faktiskt fram emot de utmaningar som vi som kristna ställs inför i Awassa... Gatflickorna och barflickorna som alldeles för unga säljer sina kroppar och utsätts för enorma risker, gatubarnen, familjer som bor i "plastpåshus" - f ö en ny syn i Awassa, hivsmittade både ungdomar och vuxna som drivs ut från sina familjer och sammanhang. Var ska vi vara om inte mitt ibland dem?