Bröllop, Baby Shower och hiv-möte...

...ja,det var det som stod på dagens program. Först var det bröllop! En av Solomons anställdas frus syster skulle gifta sig, eller egentligen förlova sig. Hon arbetar f ö på barnens förskola. Vi var bjudna till lunchen och planerade att inte stanna så länge eftersom jag skulle vidare till nästa evenemang. Dock hamnade vi bland hedersgästerna och när cermonin drog i gång och de skulle skriva under ett antal papper och även få ett högtidstal av en otrodox präst, förstod vi att det inte skulle gå att smita ut så lätt. Efter en stund visade det sig också att det faktiskt var ett bröllop, och det hade gift sig. Tur för föräldrarna, för det var inte lite mat som fanns uppdukat och inte heller såg det ut som att klädsel och arrangemang runt omkring var någon bilig historia. Gott var det dock som alltid och mätta och glada åkte vi hem för att byta spår. Jag var bjuden till "Baby Shower" för Esther, från Tyskland som väntar sitt tredje barn i februari. De andra är 3 och 2 år. Hennes man är helikopterpilot för Helimission, som har en bas här i Awassa. Tillställningen gick av stapeln hemma hos en amerikansk familj, i det "stora huset", som en del hört talas om efter att Solomon tillverkade köksinredningen och samtliga 16 dörrar förra året. Underbart! Vi var 15 personer och alla hade bidragit i mat- och kakväg, samt lekte lekar, öste presenter över den blivande mamman och lyckönskade i kubik! Ja, många svenskar hade dragit öronen åt sig, men det är faktiskt lite härligt att få ta ut glädje, även i förskott!! Jag åkte därefter direkt till det möte för hivsmittade vi har varje lördag kl 17. Det blev ett minst sagt tvärt kast. Dessa personer hör till de fattigaste och mest utsatta och lever på ingenting i stort sett. Ofta upplever jag det som att jag "åker hiss" i det här landet, mellan olika samhällsgrupper, att man förflyttar sig mellan plaster och sammanhang på ett sätt som gör att man inte vet vem man är. Hur som helst var det en underbar dag på alla sätt och jag har frotterats med vänner från alla jordens hör, sammanhang och klasser... Det är väl så det blir i himlen en gång!

Äntligen framme vid...idag!!

I går hade vi mammagrupp igen. Kvinnor går långa vägar i värmen med sina barn för att delta. Denna dag var det mycket gråt och förtvivlan, men en del joller och skratt också förstås. Det är svårt att i förväg planera detaljerat program. Det är deras behov som vi vill ha i centrum och deras tankar och frågor som ska vara högst på agendan. I dag kom en ny mamma med sin lilla flicka på 4 månader, ännu en unik liten individ som Gud skapat, en människa som Gud har underbara tankar och planer för! Så värdefullt!

Min arbetskamrat Workenesch, som jag delar arbetet med har under en tid inte mått så bra. Hon har sökt vård, men det har varit oklart vad hon haft för besvär. I går fick hon beskedet att hon har diabetes och hade väldigt dåliga värden. Ett hårt slag naturligtvis, för en ung människa med mycket att stå i. Hon har inte tid med detta! Be för henne, att hon ska bli helt frisk!

I dag fick Solomon kasta sig i väg från arbetet redan innan lunch. En man i Wondo, som var hans lärare förr, samt hade framstående roll i byn hade dött och begravningen är ju som brukligt är ganska omgående. Han och hans syster Guennet fick därmed släppa vad de hade för händerna och åka.

Själv var jag först på besök på "Deborah", ett sy- och handarbetsprojekt som vår pastor Getus fru har. 16 kvinnor per termin får lära sig brodera, virka i plast samt sy på maskin. Det är olika var de kommer i från, men denna termin är det fattiga kvinnor som kebelle (typ kommundel) valt ut. Jag är med på torsdag fm och bidrar med lika olika saker, allt från hälsoundervisning och info om sociala frågor till bakning (ja, nu var vi där igen!) Planerar det efter att även här blivit tillfrågad, men det får bli någon form av pannbröd eftersom det vare sig finns ugn eller eller riktig spis.

Väl hemma har denna dagen gått åt till att reda i allt med denna blogg! Som ni märkt har det gapat tomt här vilket berott först på dagar av strömavbrott, därefter avstängda telefonlinjer...tror de snart reparerat allt som går i våra kvarter. Därefter har det rent allmänt varit strul med internet. Jag har snabbt kunna läsa mina mail, men ej kunnat svara. Därmed har mina små inlägg samlats på hög och det känns nu väldigt bra att få publicera dem...om nu någon hugad orkar sig igenom lite gammal skåpmat. Har nu även med hjälp av Solomons dator kunnat hitta rätt väg att publicera, vilket varit omöjligt senaste dagarna! Puh! Men, dock är allt detta endast i-landsproblem!

Hembesök med eftervärme!! 25/1

I dag hälsade jag på hemma hos Betlehem, en av tjejerna som går på vår mammagrupp med sin lille pojke, nu 6 månader. Hon är helt ensam. Hon var gift, men när det visade sig att hon var hiv-positiv lämnade hennes man henne, eller blev snarare tvingad till det av domstolen eftersom han hade misshandlat henne mycket svårt. Hans släkt kom och tog det mesta från henne och hon ställdes därmed verkligen på ”bar backe”.

Första gången hon kom till oss på "Dorkas", som hivarbetet heter, var hon mager, blåslagen och hade märken efter strypgrepp på halsen. Det var då mycket tveksamt om hon skulle kunna ta hand om sitt barn. För några veckor sedan fick hon ett s k mikrolån för att komma i gång och få inkomst och kunna försörja sig.

Hon bor i ett hus, snarare skjul, som kommunen upplåter för de allra fattigaste, till en mycket litet summa, typ 2 kronor per månad, nere vi sjön. Där bor det över 50 familjer, men det fanns inte någon affär eller någonstans köpa något . Nu hade hon i sitt lilla hus, börjat sälja kaffe, mjöl, kryddor mm. Det var så positivt se henne i gång med något som verkligen upptog hela henne. Nu kunde hon plötsligt påverka sin situation och delade tankar och planer med oss för sin framtid.På vägen tillbaka liftade hon med till marknaden där hon skulle köpa in mer för att sälja. Underbart se vilken potential det finns i människor när de får möjligheter!

I dag är det mycket fokus på etiopisk TV om den hemska flygolyckan som skedde i natt. Ett Ethiopian Airlines plan störtade i havet utan för Libanon strax efter start från Beirut International Airport. Ombord fanns 92 personer vara 51 var libaneser, 28 etiopier samt personer från bl a Ryssland, Canada. Fruktansvärd olycka och ingen tros ha överlevt. Ethiopian Airlines har varit förskonat från olyckor och det var senast 14 år sedan en liknade olycka inträffade. Många är lamslagna inför detta naturligtvis, och det är verkligen samtalsämnet för dagen.

Måndag igen! 25/1

Måndag igen, efter en intensiv helg. På lördag förmiddag hade vi uppstart för volontärarbetet efter den etiopiska julen. Spännande samtal om hur vi ska lägga upp arbetet framöver. Flera av volontärerna har bra kontakter med andra organisationer som vi kan samarbeta med. Bl a är det en organisation, som i samarbete med samtliga kyrkor kommer starta upp ett arbete för att nå alla gatubarn och barn utan familjer, närmare 3 000 bara i Awassa. Hur arbetet ska se ut vet jag inte, men planer finns att försöka hitta familjer som kan tänka sig öppna sina hem.
På eftermiddagen hade vi som vanligt möte för hivsmittade kl 17 och det var överfullt i lokalen samt att folk satt utanför på bänkar. Många nya söker sig till arbetet för att få gemenskap och hopp om en framtid, mitt i allt.
I går söndag hade vi besök av Mats och Kajsa Borén, föräldrar till Jona Borén som är pmu-praktikant i Wondo. De är på besök hos honom under ett par veckor. De deltog på förmiddagsgudstjänsten här i Awassa och hälsade därefter på hemma hos oss, samt följde med till internationella gudstjänsten på eftermiddagen. Där blir vi allt fler och det är en härlig mötesplats för oss alla från norden, övriga europa, USA och inte minst asien.

Fredag ...igen! 22/1

I dag gick barnen halva dagen på förskolan och på eftermiddagen var vi bjudna på kalas till Adionaji som fyllde tre år. Hans mamma är från USA och hans pappa är etiopier, så deras situation liknar vår på flera sätt. Adionaji har en lillebror på snart 2 år och en nyfödd lillasyster också – samt att föräldrarna startat ett barnhem, med än så länge endast 2 barn…men, ändå. De håller på att färdigställa lokaler för större antal och brinner för att ta hand om barn som p g a olika handikapp eller skam kastas ut från sina familjer och sammanhang. T ex är det i vissa kulturer så att barn som blir till utanför äktenskapet kastas bort. Familjen bor i samma område som oss, endast två minuters promenad.

Det var många gäster med barn och snart gick det inte att prata med varandra för de vuxna, men det var en uppmuntrande tillställning! Wilson och Gloria solade sig i glansen av födelsedagsbarnet och tog glatt på sig hattar och engagerade sig i allt som hade iordningsställts; ballonger och sådana där hemska tutor, som alla barn roade sig med hela tiden…Fick nästan släpa hem barnen, som inte orkade vare sig äta eller ens leka när de kom hem! Gloria pratar redan om hur hennes kalas skall bli, men det är ett tag kvar som tur är, faktiskt ganska precis ett halvår…

Hushållslärarinna - mitt nya epitet! 18/1

Ja, ni läste rätt! I dag hade nämligen min svägerska Tarik, lärare i matlagning på restuarang- och hotellutbildningen i motsvarande gymnasieskolan, bett mig att komma som gästlärare i inget mindre än bakning! "Oh, hjälp!" var min första tanke, "men, varför inte?" var min nästa tanke, så sagt och gjort! Böcker, vissa redskap, som slickepott t ex(som jag befarade inte skulle finnas med i basutrustningen på en etiopisk köksskola) och vissa ingredienser hade jag med mig. Dock fanns så gott som allt, (utom just slickepott), så det var bara att sätta igång. Vit rock och en stor vit mössa fick jag på mig, varmt och obekvämt, ibland åkte mössan ner så att jag knappast så skillnad på sockret och mjölet, men vad gjorde det, det var ju lika för alla. 17 elever tittade mycket förväntansfullt på mig och ja, det var inte så mycket att tveka på. Tre olika sorters kakor blev det, 2 mjuka kakor och en småkaka. Recepten omvandlade jag spontant till engelska och skrev upp på tavlan så att alla fick skriva av, sedan delade jag ut uppgifterna! Jag tillrättavisade och stod i så att jag riktigt överraskade mig själv! Alla var sedan sååå nöjda och åt av hjärtans lust och gott blev det. Och succé får man nog kalla det för eftersom de bett mig komma tillbaka igen om två veckor igen - då får det nog bli bullbak!

Weekendresa till Addis 12/1

När "Urban och hans vänner" skulle resa uppåt igen till Langano ett par dagar för att bada och sedan vidare till Addis bestämde vi oss för att följa med. Det var länge sedan vi var i Addis som familj, och det trevliga sällskapet ville vi ju gärna ha kvar så länge det gick. Vi hade lyckade dagar tillsammans och inte minst barnen njöt av den omväxling det ger när man reser bort några dagar. Sol och bad i Langano var avkopplande och shopping och lite allmänt turistande i Addis var kul. Där blir kontrasterna så uppenbara. Ena minuten möter man tiggande mammor med sina små barn på gatorna och i nästa stund kan man beskåda ett lyxbröllop på Sheraton. I dag tisdag reste vi tillbaka, i en tom och ödslig minibuss eftersom våra 7 vänner rest hem till det snöiga Sverige i natt. I Debre Zeit stannade vi och köpte växter, plantor och ja, kalla det buskage... Bussen var i alla fall inte tom längre, utan det blev som en djungel till barnens glädje. Stannade också till hos en av alla holländska familjer i Debre Zeit, som driver köksinredningsfirma. Spännande att se deras tillverkning. Stora möjligheter till samarbete framöver för Solmarcs eftersom de gör stommar och mdf-luckor och vi gör trä. En bra kontakt!

Så var det jul, igen! 7/1

Ja, när allt känns så där bra och avklarat med både jul och nyår och man vill städa ut allt pyssel och cypressen som börjat ledsna på det hela...ja, då börjar vi om från början! I dag, 7 januari infaller den ortodoxa julen och alla kristna i Etiopien firar jul! Vi började redan i morse kl 7 med julotta i kyrkan. Vi smög oss i väg innan barnen vaknade, eftersom det inte skulle fungera att ha dem med. Det höll på till 11.30. Sång, körer, ljuständning, läsning och predikan. Alla körerna sjöng tillsammans och det var verkligen inget som liknade "stilla natt" vare sig i text, ton eller stämning! På slutet dansade hela kyrkan! Körerna dansade runt på estraden, de äldre dansade runt i gångarna och alla övriga hade ljus att "vifta" med och jublade, sjöng och dansade runt. Vilken stämning! Underbart fira Jesu födelse på det viset!

Jag hade blivit ombedd vara en av dem som skulle läsa bibelord, på amharinja...och tända ljus. Ja, för er som vet hur jag kämpar så var det en delseger att läsa Joh 1:14 inför 5 000 personer, dock nedskrivet förstås, och till allas jubel klara av någorlunda uttal till sista fidellen!

Väl hemma så firade vi hos oss tillsammans med Solomons föräldrar som kom från Wondo, Solomons äldre bror Samuel med familj samt Guennet, Dessu och Brook som bor hos oss. Doro wot hade svärmor samt min svägerska med sig och Guennet (igen!!) hade lagat övriga maten! Efter en härlig eftermiddag med släkten så åkte jag i väg med barnen på inte mindre än två födelsedagskalas. Men, de hade så kul och fick leka av sig och behövde inte äta mer den kvällen...

Utflykt till regnskogen! 2/1

I lördags 2 januari, tog vi med våra gäster till Wondo Guennet, bara 30 km bort, men som en annan värld.


Solomon är uppväxt där och hans föräldrar bor kvar, i byn Kella.

Först åkte vi upp i skogen vid Forestry college, skogs-bruks/vårdsskola som varit SIDA-stödd under drygt 30 år. Där gick vi länge och väl och det gällde att hålla utkik, se foto! och mötte vi både babianer och goresor, se foto! Höga, höga träd och öronbedövande ljud från fåglar, särskilt hornbills låter högt, gör att känsla av regnskog och djungel infinner sig lätt. Det är också fantastisk utsikt ut över wondodalen. Vi gick senare på marknaden i Kella, som är på lördag och tisdag, där det väckte en del uppmärksamhet med 8 utlänningar. Vi åt lunch hemma hos Solomons föräldrar, åter igen var Guennet inkopplad - hon är guld värd! När eftermiddagen började gå mot kväll åkte vi och badade i de varma källorna. En härlig dag som gav mycket för både kropp och själ – inte minst gemenskapen med vänner från Sverige betydde massor för oss!

Nyårsdagen! Are you ready!!? YES, I am!

I natt firade vi in det nya året runt öppen eld under den mörka etiopiska himlen! Underbart med vänner på besök, gamla såväl som helt nya. Guennet hade lagat mat som slog det mesta och en bättre start på det nya året kunde vi inte ha fått! Dessutom fylldes köket av allt från knäckebröd och lingonsylt, till sprutgrädde, ostar och 3-literspåsar - ja, allt möjligt som man inte kan leva utan!

I stället för nyårskonsert och backhoppning gick vi idag på barnens skol- avslutning inför deras jullov. Eftersom vi har gäster från Sverige blev vi
9 personer på sverigebänken. Det var ett roligt och gediget program där alla klasser deltog på olika sätt med sång och drama. Varje inslag inleddes med att en elev skrek (milt uttryckt!!) Are you ready??! Medan de andra svarade:
Yes, I am!!, Who is reday?? Me, me, me!! (Varje morgon inleds f ö så på skolgården, och den frasen hörs även hemma hos oss ganska ofta kan jag flika in med...)

Wilson hade en huvudroll som skomakaren i ”The shoemaker and the elves” och skötte sig utmärkt. Det märktes att han hade kul. Gloria, var ganska upptagen av publiken och sjöng väl kanske inte med så helhjärtat, men det fanns ju mycket att se på.

Efter att vi visat runt våra svenska gäster på Solmarcs, (snickeriet) och på det sociala arbetet ”Dorkas”, där det i dag var hantverk på programmet, åkte vi ut på sjön för att titta på flodhästarna. Vi hade tur och såg flera på ganska nära håll – allt medan vi turades om att ösa den dåliga träbåten (inte klokt egentligen, men det tänkte vi inte så mycket på då!!)

Nyårstankar 31/12

Vill så här under årets sista dag sammanfatta året som gått! Livet i Awassa har alltmer sakta blivit mer vardag och vi har hittat formerna för vårt liv. Arbetet har inneburit att lära känna människor och leva tillsammans med dem. Genom att bygga förtroende har det varit möjligt att börja jobba med det vi tror på.

Året började med att företaget Solmarcs började ta form. Containern med maskiner och virke hade kommit i dec 2008 och beställningar började komma… Det var mycket intensivt, men roligt. I mars hade vi välbehövd semester på Zanzibar med sol, sand och bad! Njöööt av lugnet och havs- brisarna! I maj deltog jag (Maria)på PMU:s konferens i Nairobi om det fortsatta arbetet i Afrika, där samfundsledare, repr för olika organisationer samt missionärer från många länder i Afrika träffades. Spännande dagar.

I juli reste jag (Maria) till Sverige med barnen. Solomon kom 4 veckor senare,
p g a båtprojekt för Omofloden. Tiden i Sverige var fantastisk för oss och gav omväxling på alla sätt! Härliga möten med familj, släkt och vänner… även Solomons föräldrar besökte Sverige för första gången! 2 ovärderliga veckor hade vi också tillsammans med Jönköpings övriga missionärer på Bunngården, där vi dels reflekterade över året vi haft ute, samt fick undervisning, uppmuntran och gemenskap. Semestern avslutades med ett rejält bröllop i Harsewinkel, Tyskland där Solomons bror Israel gifte sig med sin Ines. Ines, känner vi sedan hon arbetade som sjuksköterska på Wilsons barnhem, sommaren 2004. Det var fantastiskt att vara med när vi blev släkt! Vi var med på det etiopiska bröllopet i okt 2008, men nu fick vi träffa hennes familj.

I september reste vi tillbaka till Etiopien och hade under 3 månader besök av AnnaKarin Svensson, konstnär. Hon hjälpte till att utveckla hantverksarbetet i hiv-arbetet. Resultatet blev flera hundra kort med motiv av banan/ bouganvillablad som dels sålts som julkort här i Awassa och dels säljs i Sverige för att stödja arbetet. Nu i jul kunde vi hjälpa många familjer ekonomiskt.

Under hösten förlorade vi en nära vän, Birtukan, som varit sjuk av okänd anledning en längre tid, vi hade också flera tragiska och onödiga dödsfall i vår närhet. Dock hände fantastiska saker mitt i allt som kändes så mörkt. Flera kvinnor blev frälsta och i början av december hade vi dopförättning där 7 personer från hivarbetet döptes. Vi hade också en utbildning under två helger för volontärer beredda att ge av sin tid för hivarbetet!

År 2009 är snart historia! Ett händelserikt och fantastiskt år, som givit härliga upplevelser och spännande möten med människor. Att leva tillsammans med Gud och få tjäna Honom ÄR spännande och kan omöjligt bli innehållslöst eller tråkigt!

Väntar just nu på att vår vän Urban Wahlström, med vänner (totalt 7 pers!!) ska komma hit och vaka in det nya året! De ska stanna två veckor för att se detta underbara land!

GOTT NYTT ÅR 2010 önskar vi er alla från Awassa!

Julfirande i Awassa med omnejd! 29/12

Här kommer en resumé av senaste veckorna hos oss i Awassa! Tiden har varit fylld av förberedelser för julen och firande på olika sätt. Under julhelgen hade vi besök av fam Moberg; Samuel och Bettan och deras lilla Elsa, 1½år, som arbetar i Sudan. Jona Borén, sjuksköterska som gör praktik i Wondo Guennet, kom också till oss. Det var verkligen kul att fira jul med dem och få umgås. På julafton hade vi gemensam skandinavisk julbön tillsammans med danskar och norrmän. Därefter fikade vi och efter en promenad ner till Awassasjön, för att bl a titta på aporna, åt vi julmat. Vi hade skinka samt kunde göra janssons eftersom vänliga gäster under hösten tänkt till!! På juldagen åt vi jullunch tillsammans med övriga internationella i Awassa. Eftersom alla hade med sig något, fanns det åtskilligt från alla världens hörn att äta och vid dessertbordet kunde man uppehålla sig länge... Under annandagen hade vi besök av två familjer från Canada och Holland, som besökte Awassa under julen. På kvällen åkte vi till Wondo Guennet för att träffa Pelle och Tina Hörnmark som firade jul där tillsammans med barnen Josefin och Alexander. De hade bjudit in ett antal "gamla vänner" sedan sin tid i Wondo. Vi sov över där och invigde därmed vårt lilla hus, vilket gick alldeles utmärkt! På söndagen lyssnade vi till Pelle som predikade och efter lunch i kyrkan och kaffe med svenskarna åkte vi och badade i varma källorna! Ja, det har hänt massor, men varit underbara dagar med härlig gemenskap och ledighet! Det kommer vi att leva på lääääänge!