Nu börjar barnen i vår mammagrupp att röra sig allt mer frimodigt. De kryper runt, reser sig upp, drar runt med saker och... bevare oss väl... de tar från varandra också! Några börjar till och med försöka gå runt med hjälp av stöd... Hmm... Detta leder till vissa besvär eftersom vi rostar kaffet över eld mitt på golvet och det är oerhört smutsigt och dammigt runt omkring de nyinköpta plastmattorna vi har. Vi är alla lite överraskade och inte minst mammorna! De uppskattar inte alltid sina barns fantastiska framsteg som de borde och vill ju dricka upp sin kopp och prata i lugn och ro... Känns det måhända igen?
I onsdags ställde vi dock till med kalas eftersom två av flickorna fyllt 1 år.
1-årsdagen är mycket stor och speciell i Etiopien, men för dessa barn hade det nog vare sig sjungits eller hurrats. Att födas av en mamma som inte har någon framtid är inte värt att gratulera och att sedan uppnå 1-årsdagen är snarare en belastning än glädje enligt många av de "krösamajor" som kantrar vägen.
Men, vilken bedrift! Att utan någon realistisk möjlighet, kanske mot både vilja och önskan ändå ta hand om sitt barn och föra det fram till 1-årsdagen, är inte det oerhört stort och verkligen värt en fest - både för barnet och mamman?!
Vi ser fram emot flera sådana härliga tillställningar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar