Alla vi mammor...

I onsadags hade vi mammagrupp igen i vårt arbetet för hivsmittade. Mammor med barn under ett år kommer. Vi leker, har kort undervisning och lyfter uppgiften att vara mamma som något viktigt och kul. Allt för många kämpar för daglig överlevnad och då blir barnet lätt en börda.

Jag slås av hur lika är alla vi mammor - oavsett kultur, social status och omständigheter i livet... Vi hoppas och tror, grejar och ordnar, donar och försöker, försöker igen, plockar upp och torkar, breder ut och samlar ihop, försöker och lirkar, sätter gränser och sätter stopp, skrattar och gör det igen, kämpar och ger oss inte, ger oss inte och ger oss aldrig… och sedan börjar vi om på nytt.

I allt detta "mammeri" så blir kulturella olikheter inte stora, våra behov av avkoppling, avlastning och uppmuntran är de samma … och något sött till kaffet gör susen. Papporna då? De är inte så delaktiga i vardagens bestyr med barnen här - men, allt fler, särskilt bland ungdomarna, vill att det ska bli ändring.

Jag valde i dag att dela med mig av bibelordet i Jesaja 40:31
”Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.”
Uppmuntrande för oss alla och inte minst för mig själv…

Internetproblem

Under senaste veckan har det varit mycket problem med vår internetuppkoppling. Därav glest med inlägg från oss här i Awassa. Vissa dagar har det gått koppla upp sig, men ej möjligt svara på mail eller lägga ut inlägg på bloggen eftersom det bryts omgående.

Birtukan har flyttat hem till Jesus

I fredags morse avled vår kära Birtukan. Den sorg och smärta vi känner över detta finner inga ord och denna helgen har varit oerhört tung. I nära tre veckor var hon inlagd på koreanska missionssjukhuset i Addis Abeba. Många undersökningar gjordes för att hitta vad som gjorde att hon var förlamad sedan över 6 månader - och med hopp om att kunna behandla henne. Den sista röntgen förra veckan visade på en form av skador i övre ryggens nerver. Det är förmodligen förklaringen. Det som orsakade hennes bortgång var att kroppen i övrigt förlorat för många funktioner och inte orkade längre.

Samma dag åkte Solomon till Addis för att hämta henne och mamman, som tagit hand om henne på sjukhuset under tiden hon låg där. Redan i går var begravningen här i Awassa där enormt många kom för att ta avsked och sörja med familjen och vännerna.

Birtukan var en ung kvinna som endast 25 år gammal gick bort. Bara för ett år sedan började hon arbeta hos oss; en stark och aktiv person som cyklade hem till oss varje dag. Hon ledde lovsång i församlingen och hade en oerhörd kärlek och omsorg om andra. Hon levde själv under oerhört fattiga förhållanden, vilket gjorde att hennes personliga karaktär gav desto större intryck.

Vi minns hennes med oerhörd värme och uppmuntran och tackar Gud för att vi fick möjligheten att lära känna henne. Vi vet att hon är hemma hos Jesus nu och att vi ska träffa henne en dag. Tanken på att hon nu är fri från all kroppslig plåga och kan springa igen gör oss lättade och välsignade mitt i allt. Det känns som att himlen har kommit närmare.

Mammagrupper med svåra frågor

I veckan som gick startade vi upp med mammagrupper i vårt hivarbete! Så roligt och fantastiskt! Det har varit en idé väääldigt länge och som svensk så får man ju lätt en sådan idé. En nybliven mamma i Sverige har ju all behövlig information runt sig från dag 1 i tidningar, böcker och på ett oräkneligt antal sidor på nätet. Dessutom har man mycket allmän kunskap samt går på just föräldragrupper. När det var aktuellt för mig fascinerades jag av hur vi satt där och fick massa information, som vi egentligen redan hade, men ändå kändes som ny.

I Sverige handlar det mycket om att bryta isolering och skapa mötesplatser. Här är inte det en bristvara. Dessutom går man helst inte ut med sitt barn och då rakt inte när det är litet. I stället har mitt arbete varit att hälsa på och mer individuellt ge råd och stöd.

Nu har vi i alla fall börjat mötas varje onsdag tillsammans med 6 mammor med barn under 1 år. De vanliga ämnena som mat, vård, barn utveckling står på programmet, men redan första gången så märktes att deras behov handlade om helt andra saker. Något oförberedd måste jag medge, så kom samtalen att handla om huruvida man ska behålla sig barn eller inte. Hur klokt det är att behålla sitt barn om du inte vet att du kan försörja det i framtiden osv. Oerhört relevanta frågor för dessa mammor – samtidigt ”förbjudna”. Två mammor som tidigare adopterat bort var sitt barn kunde se att det då var nödvändigt, men att de nu vill göra allt för att behålla och ta hand om det barn de fått. De gjorde vad de kunde för att övertyga de andra om att inte ge upp.

Samtliga mammor är hivsmittade och några är ensamstående. En kvinna förlorade sin man i en olycka strax före hennes lilla flicka föddes. I samband med det visade det sig att hon hade hiv. För några månader sedan kom hon till tro på Jesus och har fått tro på livet och framtiden igen. Vi önskar fortsätta stödja henne att se sin flicka som en Guds gåva, en unik individ med mening i sitt liv och inte en börda. Vi vill stå med henne i dessa oerhörda svåra frågor, men peka på Guds väg.

Internationella kontakter!

Varannan söndag har vi internationell gudstjänst i Awassa, på NLM (Norska Lutherska Missionen). Det är så bra att komma tillsammans med andra utlänningar och engelsktalande etiopier som också av någon anledning hamnat på denna plats på jorden för kortare eller längre tid. Det ger nya vänner och underlättar mycket. Solmarcs har fått många kunder genom kontakterna där.

Det finns flera familjer som liksom vi bor här för längre tid, bl a en tysk småbarnsfamilj som arbetar med Helimission, helikoptermission. Flera nya familjer bl a från USA och Danmark kom nu i september och ska bl a jobba med vattenprojekt, starta barnhem samt arbetar på bibel colleget häri Awassa. En dansk familj bor här sedan 12 år och arbetar bl a med bibelöversättning. I våras var Bodil, frun i familjen, klar med sitt uppdrag att tillsammans med lokala språkvetare översätta Gamla Testamentet till det lokala språket sidiaminja… Det kan man väl verkligen kalla ett konkret, synligt och mätbart resultat! Till skillnad mot det mer svårformulerade och ogreppbara sociala arbetet…

Andra kommer kortare perioder för att göra tillfälliga insatser, bl a som volontärer på skolor och organisationer bl a från både Kina, Korea, Japan och Indien.

Vi ser ju naturligtvis nu också fram emot alla svenskar som ska komma under hösten – av olika anledningar och under olika tider. Men dem återkommer vi till!

Diverse från Awassa...

Awassa har utvecklats enormt de senaste 10 åren och man känner knappt igen sig. Nya bostadsområden, utbyggt centrum och asfalt på många vägar. Just nu byggs det flera stora hotell och man undrar vem som ska bo där? Dels pratas det om turister som vill se fågellivet runt awassasjön, samt titta på flodhästarna. Dels har många större organisationer valt att förlägga kontor i Awassa p g a dess läge närmare södra Etiopien. Det ger efterfrågan på lokaler för kontor och boende, samt hotell. Löparen Haile Gebre Selassie bygger nu ett stort hotell vid sjön, som enligt senaste ryktet ska förvaltas av Hilton. Så tro´t eller ej, men denna lilla enkla by har snart ett hilton hotell att erbjuda. Ja, ALLT ÄR MÖJLIGT - välkomna!!

Birtukan, vår vän som många hört talas om, blev körd till Addis Abeba förra veckan, och lades omgående in på koreanska missionssjukhuset. Solomon var med och talade med de norska läkare som arbetar där. Hon får nu akut vård för att kunna utredas avseende grunddiagnosen. Efter en vecka har hon förbättrats, men utredningen av vad som är grundproblemet är lär ta sin tid. Solomon är nu åter i Addis för att samtala med ansvariga läkare om fortsättningen. Vi hoppas, tror och ber att det inte skall vara för sent. Ni som skulle vilja bidra till kostnaderna får gärna kontakta oss. Eftersom det krävs längre tid av sjukhusvård samt att behandling och mediciner är dyrt så har det inte gått att förutse kostnaderna.

I dag är det fredag och halvdag för barnen på förskolan - om Wilson får bestämma så blir det mys med både ett och annat redan från kl 13... Ja, lite kladdkaka ska vi nog kunna röra ihop i alla fall - även om det vare sig blir glass eller grädde till. Man tager vad man haver, så lite passionsfruktsylt till blir bra! AnnaKarin, som arbetar 3 mån här med oss för att utveckla kreativitetens alla uttryck, undervisar nu några dagar i vår pastorsfru Negats hantverksprojekt. I går lärde hon ut tygtryck och i dag är det kort och bilder med motiv av banan-och bouganvillablad på programmet. Vi hoppas på att det ska ge resultat och att flera ska nappa på ideérna och kunna arbeta vidare med detta. (Kanske att turistena på hilton vill köpa ett och annat vykort?? Det gäller se alla möjligheter och behov som kan uppkomma!!)

Etiopier- ett folk som vet hur man slår klackarna i taket!

Sedan vi kom tillbaka till Awassa i mitten av september har det varit mycket firanden och festligheter av alla de slag! Först ut firades det etiopiska nyåret den 11 september - och det blev år 2002! 26 september firades Meskel, Korset, en av ortodoxa kyrkans allra största högtider med gudstjänster med mycket program och stora eldar – samt storslagna fester i hemmen. Däremellan har det hunnits med sidamoprovinsens nyårsfirande, muslimernas avslutningsfirande av Ramadan, samt nu under helgen Etiopiska Flaggans dag som firades över hela landet! Där emellan har ett antal bröllop och graduations vid de olika universiteten i Awassa avlöst varandra och firats med pompa och ståt.

En snabb titt i min svenska almanacka gör mig dock påmind om att vi ju helt missat att fira ”Kanelbullens dag” i början av oktober…aj aj aj . Får se hur vi kan åtgärda detta?!

VÄLKOMNA till vår blogg!

Tro det den som vill - men nu har vi startat en blogg!! Detta efter många förfrågningar, uppmuntran och seriösa råd! Tack, AnnMargreth för din konkreta hjälp... 

Välkomna hit och håll till godo!

Vi är tillbaka i Awassa igen efter en underbar, härlig och intensiv vistelse i Sverige. Vi hann med mycket! Först och främst att möta alla er alla familj, släkt och vänner! Vilken otrolig glädje och uppmuntran det varit. Vilken rikedom ni är för oss! Många möten finns kvar och ger en underbar eftervärme som vi kan leva på länge. 

Vi fick också njuta av västkusten, återuppleva vår gamla vardag i Sävja, Uppsala, möta släkt i Västergötland samt vara på ett fantastiskt bröllop i Harsewinkel i Tyskland, där Solomons bror Israel till slut fick sin Ines! Dessutom var Solomons föräldrar på besök i Sverige för första gången! 

Under två veckor var vi på Bunngården, Pingst Jönköpings församlingsgård, tillsammans med församlingens övriga internationella medarbetare. Fantastiska veckor med rapportering och återblick, men framför allt träning, inspiration och tro på en framtid i arbetet och tjänsten! Att få sitta ner och dela erfarenheter med andra som arbetar i både Sudan, Tanzania, Centralasien och flera länder i Mellanöstern gav dagarna en extra dimension. Det är spännande tider vi lever i och vi tackar Gud för att få vara en del i allt detta! 

I Awassa så har arbetet dragit i gång för fullt både på snickeriet; Solmarcs och i församlingen! Det är verkligen härligt att vara hemma igen, möta alla och fortsätta arbetet! Barnen är så glada över att leka med sina kompisar, sova i sina egna sängar och leka i sitt rum. Dessutom väntade en liten hundvalp här, vilket ju ger vardagen lite krydda...  Den är sååå söööt, men än så länge förmodligen smutsigare än vad den är söt...så in kommer den i n t e!

Vi har besök också, av ingen mindre än vår vän konstnären och fikaspecialisten AnnaKarin Svensson! Detta är otroligt roligt! Vi har varit i Indien tillsammans tidigare.  Hon ska stanna i tre månader för att bl a hjälpa till att utveckla hantverksarbetet som vi har för hivmittade kvinnor. Det handlar om broderi, tryck mm. 

Som många hört hade vi tidigare stora problem med att strömmen stängdes av varannan dag. Nu verkar dock problemet vara löst och vi har haft ström varje dag i över en vecka. Det gör enorm skillnad för arbetet på Solmarcs. För er som hört talas om "båten" kan vi meddela att den är sjösatt och nu går i Omofloden i södra Etiopien med reportageteam från National Geographics. Vi hoppas på att båten ska ge mersmak och att vi ska få fler beställningar. Tills dess fortsätter produktion av främst dörrar, men även möbler. Ett böneämne nu är virke. Det svenska börjar ta slut och att använda etiopiskt virke är inte bra vare sig ur miljösynpunkt eller p g a kvalitén. Vi behöver snarast köpa nytt virke och frakta det hit. 

Ett annat böneämne är vår vän Birtukan, 25 år,  som sedan 8 månader är förlamad av okänd anledning. Hon har periodvis varit bättre, men hade försämrats kraftigt när vi kom tillbaka. Vi ska ta henne till sjukhus i Addis nu i veckan. Mänskligt sett är hoppet litet eftersom hon fått stora liggsår som inte kan läka under de omständigheter hon nu lever under. Men, vi tror att hon har en framtid!

Livet här innehåller både glädje och sorg, som på alla andra ställen. Dock tycks det som att dimensionerna blir större. Kanske har det att göra med att man inte lever i sin vanliga miljö, inte har sitt vanliga nätverk och kastas mellan ytterligheter i ett samhälle som mer är flera samhällen i ett. Att ena stunden möta utsatthet och uppgivenhet på ett jordgolv och i nästa stund bjudas på lunch i ett överdådigt hem gör något med en.  Å andra sidan kan man nästa dag bli oerhört uppmuntrad av en fattig vän som ger det sista den har...och senare möta en tom och hopplös blick hos en rik person med mycket inflytande. Det som framstår allt klarare är att värdet hos en människa och meningen med livet ligger utanför allt det här. 

Gud har skapat varje människa så unik och med gåvor som ingen annan har. Det vi ber om är att vi får peka på Jesus med våra liv och förmedla hans kärlek och de möjligheter som finns i ett liv tillsammans med honom! Gud är så oerhört intresserad av varje människa - det gör att vår iver att se möjligheter hos varje enskild person inte kan svalna! Stå med oss i detta, bed för oss att vi kan se och tro på Guds väg för varje människa vi möter!