torsdag 5 november 2009

Fattiga finns alltid mitt ibland oss...

”Vi ger inte pengar till fattiga!” sade vår 5-årige Wilson till en vän en dag. Uttalandet blev kvar i mitt sinne eftersom det lät så illa. Hur är det egentligen?

Det är svårt leva nära dem som är väldigt fattiga. HUR man hjälper någon är svårare än jag trodde! Som utlänningar väcker vi uppmärksamhet i Awassa och många frågar efter hjälp. Utanför affärer kan det bli oroligt om man ger pengar till någon och det kan bli svårt en annan gång – eller? Många åsikter finns om detta och vanligast är att man inte bör ge till tiggare eftersom man inte känner dem och deras situation utan bara befäster deras tillstånd.

Det vi landar i när vi brottas med detta är att det bästa man kan göra är att lyfta en människa ut ur sitt tillstånd av fattigdom – hur den än ser ut. Evangeliet är vägen. Att leda en människa till Jesus och vandra tillsammans med den är – om än jobbigt och tidskrävande – den enda vägen! Den blir individuell, personlig och det är fantastiskt att få gå bredvid och se en människa utvecklas i sina gåvor och komma till sin rätt i det Gud tänkt. Det handlar om människans självbild och invanda tankemönster, tilldelad roll i samhället osv. Det finns en väg för varje människa till upprättat värde, mening med livet, försörjning och en framtid.

Är det då möjligt? Låter det måhända naivt och rentav barnsligt…? Just nu finns det många vi ”vandrar” med här i Awassa. Personer i olika situationer och med olika förhållanden, olika långt på vägen – men med samma mål. Ingen enkel väg, men rätt väg och det är fantastiskt att se människor börja blomma!

För att återknyta till mina första rader så brukar vi vanligtvis inte dela ut pengar rakt av till människor som knackar på bilrutan. Vi vill däremot dela med oss av livet i Gud och ge människor med behov det bästa vi har! Ofta handlar det även om materiell hjälp i en akut situation eller för att möjliggöra nystart. Gud vet våra begränsningar och vi är så tacksamma för att han leder oss utifrån det! Vi hoppas och tror att våra barn ska uppleva detsamma och se fattiga förvandlas djupare än att i 10 minuter glädjas över en femma…

Inga kommentarer: